vinter
som en flodvåg av vrede
riktad mot mig
som lämnar en tomhet efter sig
tar bort all glädje
och kvar blir en dyster ensamhet
som alltid
det finns en plats för mig
en tom ekande hålighet, utan hjärta
och utan själ
ett ändlöst mörker som slukar varje ljus
och varje hopp
varje gryning täcks av en evig vinter
och jag ville bara se solen
en gång, en allra sista gång
varför kan inte det sista jag vet
vara det varmaste, det bästa.
när jag har det. då kan jag gå
jag kan vara nöjd, att gå då
bort, för det är det som är meningen
jag kan inte se något annat svar
om det finns ett annat
så varför slutar aldrig plågan
varför är varje dag
som ett sorgligt minne
vars eko kastar sig mellan
att håna mig och att påminna mig
om det jag aldrig någonsin kunde få
ge mig det,
som det sista och bästa
och ett slut
på vintern
riktad mot mig
som lämnar en tomhet efter sig
tar bort all glädje
och kvar blir en dyster ensamhet
som alltid
det finns en plats för mig
en tom ekande hålighet, utan hjärta
och utan själ
ett ändlöst mörker som slukar varje ljus
och varje hopp
varje gryning täcks av en evig vinter
och jag ville bara se solen
en gång, en allra sista gång
varför kan inte det sista jag vet
vara det varmaste, det bästa.
när jag har det. då kan jag gå
jag kan vara nöjd, att gå då
bort, för det är det som är meningen
jag kan inte se något annat svar
om det finns ett annat
så varför slutar aldrig plågan
varför är varje dag
som ett sorgligt minne
vars eko kastar sig mellan
att håna mig och att påminna mig
om det jag aldrig någonsin kunde få
ge mig det,
som det sista och bästa
och ett slut
på vintern
Kommentarer
Trackback
